Den som säger att det finns en viss charm med att kliva upp innan kl 05.00 vet inte vad hen pratar om. Det hör ju jag det. Min fågelholkstomma blick kan intyga detta. Kanske har jag åldrats 7 år under denna natt. Men va så säker på: att min packning är klar, kaffet är strax färdigt och ska intas, sminket ska om några minuter  kletas på, och snart kliver hunden upp. Det är tänkt att jag ska sitta på tåget ner till Skåne om en stund. Det hoppas vi på! 

Jeansshorts och kepsen bakofram, en Mariestad i handen och Bruce Springsteen i högtalaren. Det känns igen. Det är den vanliga flyttrutinen. Jag tittar ut på ett litet hav av flyttkartonger, hur man än gör så blir det kaos! Det är ingen mening att känna panik. Bara att tänka tillbaka på alla gånger man packat ner sitt liv och packat upp det någon annanstans. Det är rent kaos, men det ordnar sig alltid. Det kommer det göra denna gång med.

Men i motpolernas hushåll så kan det ta lite längre tid. Bill packar en låda och Bull packar omedvetet upp samma. Dessa motpoler har också olika energinivåer... 

Sambon: "Jamen sådärja! Sakta men säkert!".   Glad och entusiastisk. 

Jag: "Jo, det tar sig sa mordbrännarn".  Tar en klunk av mariestads och önskar att jag hade ett grässtrå mellan framtänderna jag kunde tugga på. 

Gränslös optimism är väl inget jag är berikad på direkt. Känns lite meningslöst ibland att vara överdrivet positiv. Eller överdrivet glad på morgonen. Jag blir som lite provocerad. Men nu när åren gått är det jag som är sådär överdrivet glad och går runt och stör folk hela tiden. Men det har hänt så mycket bra nu bara för att jag gett mig fan på det. Så gränslös jävlaranamma är jag berikad med. Imorgon är det min SISTA dag på jobbet, mot nya äventyr! Det känns otroligt bra, precis lagom till frustration. Perfekt alltså. Om jag är redo för allt det nya vet jag inte, men nu kommer det bara. Lådor har börjat packats och huvudet snurrar. Precis som det ska va! 

Roger ut. 

På gården finns en bra parkering. Alla har varsinn plats och står fint på rad. Vi har nr2, den är precis under det fina stora trädet. Sambo-diskussionen börjar. 

Jag:Men guuuud, det är så pinsamt, måste du ställa bilen så här långt bak. 

Sambon: Men vad är det nu då!

Jag: Alla andra står ju minst två meter framför oss. Det ser så knäppt ut. 

Sambon: Jag får ju fan tvätta bilen varenda jävla dag! Det är fågelskit och trädskit varje morgon på hela huven.

Jag: Men herregud så farligt är det ju inte. Ja jag skäms i allafall. 

Hans bittra min gör sig tydlig och det är med ett hårt ryck volvon körs fram hela vägen. Så är raden rak och fin.

Jag är nöjd,  pekar och nickar mot den fina raden när vi kliver ur bilen. Sambon klickar på nyckeln och bilen är låst. Vi går tysta in..

Morgonen kommer och vi går ut till bilen..

Jag: Ojdå! 

Sambon: Mm.

Den bittra minen gör sig tydlig igen. Han klickar på nyckeln och bilen öppnas.Jag kniper käft. Vi sätter oss tysta i bilen. 

Så här på vår gård står alla bilar fint parkerade. Och i mitten sticker en volvo ut, minst två meter. 

En grön sörja som smakar gudomligt.

Tusen papper att gå igenom. 

Tusen frågor att förbereda.

Högljudda ungdomar. 

Ett susande tåg. 

Ett soligt Jönköping.

Ett underbart personalmöte.

Dragspelsmusik på stan.

Stekande sol.

Klibbiga byxor.

Shoppingpåsar. 

Susande tåg.

En till grön sörja som smakar gudomligt.

Over and out. Twist and shout. 

Champagnekorken flög upp i taket! Känslan är ett pirrande sug och jag är så lycklig över mitt nya jobb som butikschef. Jag är så ivrig att komma igång med allt att jag nästan spricker. Jag har en extremt stressig period framför mig med långa dagar och nätter, men det är så värt det. Vi firar mitt nya jobb och min nya lägenhet med champagne och go mat idag.

Ännu en gång beger sig mina gamla galoscher och jag ut på nya äventyr! Nytt jobb, ny stad, ny lägenhet, nytt fotbollslag...nytt liv!

Min lägenhet ligger väldigt bra till, ca 50 meter till stranden. Overkligt att jag kommer vakna upp till detta varje morgon! 

Här sitter jag och rullar tummarna i köket. Dessutom sörplar jag på en öl. Det är ju en fröjd att få maten lagad medan man bara ser på. Karln står ute i regnet och friterar...

Det finns inga dåliga elektriska prylar, bara dåligt väder. Det brukar vi köra på här hemma. SÅ jag ska alltså bli bjuden på en pubtallrik sägs det. Friterade pommes med hamburgare. 

Ibland kan man väl säga att storleken spelar roll. Pubtallrik och ett nytt avsnitt av Big Bang Theory.      

Låt maten tysta mun.

Veckan blev kaotiskt och stressig, men väldigt rolig. Haft tusen saker att hinna med, men det mesta som jag behöver göra sitter i huvudet, har stora beslut att fatta på kort tid nu och det är spännande men mesta dels är det jobbigt. Det har för min del betytt ett X antal koppar kaffe. Kanske var det därför jag drömde i natt att jag köpte kaffe på pressbyrån som var till färgen ljusare än en snabbdoppad kopp te, och vaknade i panik. Men efter denna vecka med bland annat- magnus uggla, extrem panikshopping, valborg, middagar, oanmält främmande, pyssel i lägenheten, roadtrip, jobb och mer jobb, extremt lite sömn och mycket onyttig mat, så kunde jag i lugn och ro sippra på en java i stark morgonsol, och lägga koffeinet på lager tills nästa gång jag behöver det.

Jag är omgiven av personer i min vardag som inte dricker kaffe, och det gör mig lite nervös. Dom vet inte hur nödvändigt det är för en gammal själ som mig. Det visste inte gubben på pressbyrån i natt heller.