Vi har ju som sagt blivit med hund. Djävulens hund. Nej skämt å sido. Vi har fått precis den hund vi vill ha, med lite extra krydda bara. Och vad underbart det är. Sedan en tid tillbaka så har det varit träning på hög nivå angående uppfostran och allt där till. Vi har bemötts av mycket negativitet överallt och från alla, när man nämner att man har en Jack Russell, så trist och så dumt för dom är helt enkelt underbara, om man gör rätt, och att individen får rätt förutsättningar. Därför rekommenderas ju valpkurs varmt. Av olika anledningar har vi inte kunnat gå en kurs förrän nu, och jag har valt att blanda kurser med privat träning då jag tycker att det är så enormt kul med samspelet mellan hund och människan. 

 Jag har lagt all min tid på vår lilla och det har lönat sig. Jag trodde aldrig vi skulle få en sådan goding med tanke på hans förutsättningar men det fick vi, fram tills nu. Nu är det som att helvetet brutit lös och har blåst bort allt han någonsin lärt sig. Såna perioder kommer såklart. Men det är så jobbigt. SÅ nu har vi börjat på en resa igen, och på första mötet introducerar han oss för instruktören... genom att bita av kopplet.