Herregud jag har tusen saker jag MÅSTE göra, men det händer ingenting. Jag kan bara inte få fingrarna ur. Jag kan intyga hur extremt lätt det är att fördriva en dag med att göra   i n g e n t i n g.

Jag klev upp och sen var det mörkt ute.

Men först ska jag pallra mig iväg på personalmöte. Dom underbara,som ger så mycket inspiration, och pepp!!  

Den underbara gosiga helvetesveckan är kommen och jag har den värsta jävla pms man kan tänka sig. Jag hatar allt. Usch vad hemsk man blir. Det råder bara ingen bot på mig helt enkelt. Kedja fast mig i ett litet utrymme är nog det bästa för allmänheten. Slog tån och ville evigt dö. Tänkte att får jag ingen choklad nu så går hela världen under. Åkte på maxi. Icamaxi- min nya vän.

Hur kan den första koppen kaffe på morgonen vara så inni helvetet god? Idag var det extra krydda. Utringd i sista minuten innan vi öppnar då chefen fått problem, rusar mig svettig på jobbet och hinner få med mig en kopp från espressohouse. Oh, gott.

Herregud vad den biologiska klockan tickar på, jag vill så himla mycket och känner att jag inte hinner med mig. Jag känner att jag missat så mycket som jag aldrig kommer ta igen. Jag längtar inte tillbaka till tiden då man slängde klackarna i taket varje helg och samlade på sig roliga minnen man kunde prata sönder på lektionerna på måndagen. Jag saknar heller inte dom perioderna där festandet fick en ny nivå, när allt kunde gått så otroligt fel. Men jag saknar tiden när allt var så mycket enklare. När man slet som ett djur för att vara bäst i laget på fotbollen, eller för att få det mgv som man kämpat för så länge. Det var så mycket enklare, men så otroligt lite jag förstod. En sekunds snedsteg kunda ta bort allt. Otroligt att man ändå klarade sig. Hur kommer det sig egentligen? Kanske hade jag tur, eller så var jag på väg att bli klok.  Nu är jag äldre, nu är jag snart gammal, och hu jeda mig vad klok jag är. Det är ju för helvete jag som lever mitt liv. Ingen annan. Det har tagit år för mig att inse att jag har mina åsikter och det är helt ok. Nu har det lixom tagit en usväng och nu struntar jag i allt.

Äldre, och klok.