I ett hurtigt försök att ta vara på lunchen sprang jag ner på Åhlens för att sloss om den lilla rean som är kvar, som en och annan desperat. Armbågarna är det bästa vapnet och jag kunde  strax mota bort en hel flock pensionärer på gardinavdelningen. I "lugn och ro" kunde jag påbörja min mest effektiva shoppinglunch någonsin. Det dröjer inte länge förrän någon stör mig, i form av en liten gubbe, som knackar mig på axeln och frågar om det finns fler storlekar på damhandskarna därborta? Han pekar ivrigt och det var tydligt hur bråttom han hade. Jag förklarar för honom att jag inte vet eftersom jag inte jobbar på Åhlens. Han blir självklart sur, utan anledning egentligen. Människorna omkring småskrattar och pekar förtjust på mig. Jag ler tillbaka och skrattar med. Inom loppet av några minuter har ett flertal personer kommit fram till mig och ställt frågor om Åhlens sortiment. Jag undrar lixom om någon jävlas med mig och ser mig misstänkt omkring. Min lunch har runnit iväg och stressen sipprade snart fram på fler ställen än i pannan. Man är i princip fuktig hela dagen om man jobbar i gallerian på mellandagsrean. Jag behövde inte mer svett. Min lugg låg redigt stripig som det var. Jag ville bara hitta mina jävla gardiner. 

En äldre kvinna kommer fram och börjar diskutera, fördelen med vadderat eller ej. Jag börjar få panik när jag inser vart samtalet är på väg, och vill skrika ut att i hennes fall är det ALLTID fördel med vadderat, varför har ingen sagt det till henne?! I ett obehärskat ögonblick så höjer jag rösten och säger skarpt "JAG JOBBAR INTE HÄR!" Inte längre ler folk omkring, dom bara stirrar förvånat. Jag känner mig förlägen. Jag som alltid är så jävla trevlig. 

Runt hörnet glider jag, på väg till kassan, lite ledsen för att jag höjt rösten till en okänd person som antagligen är väldigt vilsen i bh-djungeln. En sista hand på axeln kommer, och jag vänder mig om. Den unga killen frågar mig var jag kan hitta en virknål. "En virknål?!" utbrister jag och synar honom från rot till topp. Han har dom längsta dreads jag någonsin sett. Jag undrar för mig själv hur längesen det var han tvättade håret, och kan inte låta bli att vippa på näsan lite. Men det är ingen lukt som prider sig och jag bestämmer mig för att knyta ihop denna lunch på ett trevligt sätt. Jag kan inte förklara varför, men jag tror att Johan Glans har något med det att göra. Jag böjer automatiskt på mina ben lite och pekar, samtidigt som jag intar den mest intensiva skånska dialekt man kan tänka sig..."jaaaa, ser du där boorta... bakom gondoolen med handskar? Däääär borta har du tyyger och viiirknååålar!" Jag blinkar åt honom och han ger sig lite förvirrat iväg. 

Jobbar du i en butik i gallerian jobbar du tydligen i alla. Jag springer tillbaka till min butik med famnen full, allt från strumpbyxor till porslin.

Jag hittade inte mina jävla gardiner, jag tar det en annan dag...

Mvh

Johan Glans största fan.