På gården finns en bra parkering. Alla har varsinn plats och står fint på rad. Vi har nr2, den är precis under det fina stora trädet. Sambo-diskussionen börjar. 

Jag:Men guuuud, det är så pinsamt, måste du ställa bilen så här långt bak. 

Sambon: Men vad är det nu då!

Jag: Alla andra står ju minst två meter framför oss. Det ser så knäppt ut. 

Sambon: Jag får ju fan tvätta bilen varenda jävla dag! Det är fågelskit och trädskit varje morgon på hela huven.

Jag: Men herregud så farligt är det ju inte. Ja jag skäms i allafall. 

Hans bittra min gör sig tydlig och det är med ett hårt ryck volvon körs fram hela vägen. Så är raden rak och fin.

Jag är nöjd,  pekar och nickar mot den fina raden när vi kliver ur bilen. Sambon klickar på nyckeln och bilen är låst. Vi går tysta in..

Morgonen kommer och vi går ut till bilen..

Jag: Ojdå! 

Sambon: Mm.

Den bittra minen gör sig tydlig igen. Han klickar på nyckeln och bilen öppnas.Jag kniper käft. Vi sätter oss tysta i bilen. 

Så här på vår gård står alla bilar fint parkerade. Och i mitten sticker en volvo ut, minst två meter.