Direktlänk till inlägg 26 oktober 2013
Jag njuter i fulla drag när jag vaknar upp ensam i sängen, jag har sovit oerhört bra. Det är knäpp tyst i hela lägenheten och det knakar på golvet när jag smyger in i köket och sätter på kaffet. Det är så underbart att sitta i lugn och ro. Men så kommer den ensamheten, det gör lite ont. Det är så fjantigt. Jag är ensam i en vecka och börjar känna mig deprimerad. Det känns så fel. Hur kan man känna sig ensam bara för att man är själv just då? Det måste fattas något i mitt liv. Nu har jag aldrig någon tid över... kanske det är just det? Vardagen går i ett, i ett hela tiden, och när det väl blir lugnt en stund så skrämmer det mig...
Den som säger att det finns en viss charm med att kliva upp innan kl 05.00 vet inte vad hen pratar om. Det hör ju jag det. Min fågelholkstomma blick kan intyga detta. Kanske har jag åldrats 7 år under denna natt. Men va så säker på: att min packning ...
En grön sörja som smakar gudomligt. Tusen papper att gå igenom. Tusen frågor att förbereda. Högljudda ungdomar. Ett susande tåg. Ett soligt Jönköping. Ett underbart personalmöte. Dragspelsmusik på stan. Stekande sol. Klibbiga...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 |
30 | 31 |
||||||
|