Vänners vänner blir vänners vänner. Bekantas bekanta. Jo men faktiskt. Tråden kan bli lång... Men alla dessa grabbgäng kan vara en svår nöt att knäcka. Jag har aldrig haft möjlighet att visa vilken rolig liten rosa gris jag är för sambons vänner då vi aldrig ses. Vuxenlivet kryper på och alla bygger sina bon, flyttar landet över och det blir allt mer sällan man har tid att ses. Vi är relativt nya i stan och allmänt förvirrade men sambon har sina kollegor som enligt dom själva är underbart roliga men enligt mig lite svåra att nå fram till. Man är mest "sambon" som står brevid när man möts på stan och nickar irriterat och säger "jaha ok vad kul"som svar  till allt för att man är stressad och vill hinna på kicks innan dom stänger en fredagskväll. Eller när man förstör en trevlig pokerkväll när man ligger med huvudet i toaletten och spyr av mensvärk men i själva verket enligt dom är en pmskärring som är bitter...

Jag tänkte att herregud nu får jag väl offra mig lite ändå lixom. Då frågan kom om en mysig biokväll med kollegor och respektive. Bio är mysigt och det är jävligt gott med popcorn. Mörkt är det så jag kan ju sova om jag vill. Biljetter beställda och allt klart... när jag får reda på att det är The Hobbit, då dör jag inombords en sekund av panik. Det tjuter i bröstet och hjärnan går på högvarav. DET GÅR INTE.

Smset lyder följande till kära kollegor med respektive "Ida kan inte följa med, hon visste inte att filmen var 3 timmar, hon har någon konstig bokstavskombination och kan inte sitta still så länge"

Det är sant. Jag kan inte sitta stille så länge. Jag får panik. Jag har inte någon bokstavskombination. Men sitta i 3 timmar för att se en film, med vetskapen om att jag inte enkelt kan ta mig ut och göra squats eller upphopp om det tryter med pirret i benen då går det inte.

I am the most amazing fun girlfriend ever.