Jag förstår ju att dom finns där för barnens skull, men då kan dom väl hålla sig till barnen. Almanackan fylls upp snabbt nu så jag tog lunchen till att ordna några klappar. Och visst inser jag att jag börjar bli gammal, herregud vad gammal jag blivit. Jag muttrar så bittert när jag ser den förbannade kön med småtjejer på espressohouse som ska beställa avancerad latte en efter en. Trots att dom inte ens dricker kaffe lixom. Kan inte jag få gå före undrar jag eftersom jag behöver min kopp för att överleva dagen.  Dessutom vill jag bara ha den släta koppen. Inte en uppdaterad version av tomtelatte med kardemumma och skumtomtar. Jag vill inte ens ha kanel på toppen. Men icke. 

Efter ett tag får jag en rykande kopp som bränns i händerna och jag muttrar surt att muggarna bör vara tjockare faktiskt.

Med min rykande kopp i handen och tusentals påsar på armen dyker han upp från ingenstans bakom mig. Han ryter högt över axlen: "GOOD JUUL PÅ RE" så det sjunger till i öronen, och jag hoppar till som små tanter gör ni vet. "men för helvete gosse" slinker det ut från min mun på ren ångermanländska. Där ligger min älskade släta kopp halvt på golvet och jag stapplar därifrån som en liten tant och muttrar jävligt irriterad. Håll er till barnen.

Gammal i gemet som jag blivit...