Jag kan inte längre gå upp på mitt flickrum, och känna dofter som ger mig tusen minnen. Det hade en speciell lukt, en lukt som jag aldrig kommer att glömma. Det gamla lilla rummet med rosa tapeter. Det var en konstig känsla denna julen, att stå på en främmande gård, och titta på bergen runt om. Jag står där i skymningen på gården och tittar på flaggstången, och tänker på Emil i Lönneberga. Det vilar faktiskt en sådan känsla över hela gården. Jag går runt stallet, och hör mammas hönor som kacklar, jag tittar in i sommarhusets frostiga fönster och känner en stark längtan till sommaren. Att längta till sommaren var inte en främmande känsla denna julafton. Regn och blixthalka. Julaftonsnatten spenderades med att försöka hjälpa folk hem men bilarna gled sin egna väg och det hela slutade med 13 st nattgäster. Mysigt värre. Men vi hade ju mat så det räckte och blev över, sömnen dessvärre blev det inte mycket av. Vi hade en lång resa framför oss på juldagen, det blev en sådan snabbvisit att jag inte ens hann känna att jag var hemma. Men sommaren kommer, och där på gården finns mitt nya flickrum. Vi ses höga kusten. 

Jag hann med att hälsa på min fina pappa, men jag är ingen fin dotter, jag råkade starta en liten brand på köksbordet. Jaaa, go jul då pappa sa jag.